Förklaring av Ubuntu Linux-termer för hårddiskar och enheter

Innehållsförteckning:

1. Förstå namn på enheter i Linux
2. Namnkonvention för Linux-enheter
3. Namnkonvention för GRUB-enheter
4. Namnkonvention för GRUB2-enheter
5. Sammanfattning av enhetstermer och användning i Ubuntu

Ingen orsaks information finns tillgänglig.

Förstå namn på enheter i Linux

Det är viktigt att du förstår namnen på enheter och hur de används för att kunna installera och använda Ubuntu Linux på rätt sätt. Namngivningen på enheter har ändrats och utvecklats med de många Linux-versioner som kontinuerligt släpps samtidigt som tekniken förändras.

Det är inte lätt att jämföra med hur Windows och Apple namnger och använder enheter på sina datorer. Vissa likheter finns med Googles Android.

Överst på sidan

Namnkonvention för Linux-enheter

Linux började med att ge varje enhet ett namn, sedan en position och en partition.

I Linux var den ursprungliga namnkonventionen följande:

• dev/fd0 – den första diskettenheten.
• dev/fd1 – den andra diskettenheten.
• dev/sda – den första SCSI-disken SCSI ID adressvis.
• dev/sdb – den andra SCSI-disken adressvis och så vidare.
• dev/scd0 eller /dev/sr0 – den första SCSI CD-ROM-enheten.
• dev/hda – den primära disken på IDE primära styrenheten.
• dev/hdb – slavdisken på primära IDE-styrenheten.
• dev/mmcblk0 – SDHC-kort på PCMCIA. Särskild enhetsnamngivning.
• dev/sdb – USB-flashenhet mot SCSI-emulering. Kärnan startar emellertid parallellt med flera enheter. Det innebär inte att din sda- eller sdb-enhet är en USB-enhet utan att USB-modulen startades samtidigt som enhet ett och skickar sina meddelanden samtidigt.
• dev/HDC och/dev/HDD -de primära och sekundära diskarna för den sekundära controllern. Nyare IDE-styrenheter har två kanaler som fungerar som två styrenheter.

Överst på sidan

Namnkonvention för GRUB-enheter

GRUB ändrade konventionen genom att lägga till en partition som börjar vid 0.

Basnamnet för diskar som styrs med (E)IDE-styrenheter är ”dev/hd?”. ? är en enskild bokstav. För GRUB motsvarar detta hd? ? är position 1 till 4.

Det är enkelt att namnge enheterna. I det första exemplet nedan är den första delen enhetsnamnet (”hd”) och den andra delen är positionen (”a”).

Enhetsnamn

• dev/hda – masterdisk på första styrenheten
• dev/hdb – slavdisk på första styrenheten
• dev/hdc – masterdisk på andra styrenheten
• dev/hdd – slavdisk på andra styrenheten

GRUB-namn

• hd1 – masterdisk på första styrenheten
• hd2 – slavdisk på första styrenheten
• hd3 – masterdisk på andra styrenheten
• hd4 – slavdisk på andra styrenheten

Det är enkelt att namnge partitionerna eftersom du kan bifoga nummer till enheterna. Se nedan för några partitioner på dev/hda

Enhetsnamn

• dev/hda0 – masterdisk på första styrenheten, första primära partitionen.
• dev/hda1 – masterdisk på första styrenheten, andra primära partitionen.
• dev/hda4 – masterdisk på första styrenheten, första logiska partitionen.
• dev/hda5 – masterdisk på första styrenheten, andra logiska partitionen.

GRUB-namn

• hd1,0 – masterdisk på första styrenheten, första primära partitionen.
• hd1,1 – masterdisk på första styrenheten, andra primära partitionen.
• hd1,4 – masterdisk på första styrenheten, första logisk partitionen.
• hd1,5 – masterdisk på första styrenheten, andra logiska partitionen.

Överst på sidan

Namnkonvention för GRUB2-enheter

GRUB2 ändrade konventionen genom att ta bort 0 ur namngivningen, vilket betyder att allting börjar vid 1.

Basnamnet för diskar som styrs med (E)IDE-styrenheter är ”dev/hd?”. ? är en enskild bokstav. För GRUB2 motsvarar detta hd? ? är position 1 till 4.

Det är enkelt att namnge enheterna. I det första exemplet nedan är den första delen enhetsnamnet (”hd”) och den andra delen är positionen (”a”).

Enhetsnamn

• dev/hda – masterdisk på första styrenheten
• dev/hdb – slavdisk på första styrenheten
• dev/hdc – masterdisk på andra styrenheten
• dev/hdd – slavdisk på andra styrenheten

GRUB2-namn

• hd1 – masterdisk på första styrenheten
• hd2 – slavdisk på första styrenheten
• hd3 – masterdisk på andra styrenheten
• hd4 – slavdisk på andra styrenheten

Det är enkelt att namnge partitionerna eftersom du kan bifoga nummer till enheterna. Se nedan för några partitioner på dev/hda

Enhetsnamn

• dev/hda1 – masterdisk på första styrenheten, första primära partitionen.
• dev/hda2 – masterdisk på första styrenheten, andra primära partitionen.
• dev/hda5 – masterdisk på första styrenheten, första logiska partitionen.
• dev/hda6 – masterdisk på första styrenheten, andra logiska partitionen.

GRUB2-namn

• hd1,1 – masterdisk på första styrenheten, första primära partitionen.
• hd1,2 – masterdisk på första styrenheten, andra primära partitionen.
• hd1,5 – masterdisk på första styrenheten, första logiska partitionen.
• hd1,6 – masterdisk på första styrenheten, andra logiska partitionen.

Överst på sidan

Sammanfattning av enhetstermer och användning i Ubuntu

Serial Advanced Technology Attachment (SATA)-hårddiskar

När SATA-hårddiskar började användas ändrades konventionen och nu kallas hårddiskar ofta för ”sda” istället för ”hda”. sd står då för serial drive (seriell enhet).

Partitionstabeller

En partitionstabell visar partitionerna på en hårddisk eller annan lagringsenhet. Det finns två standarder för partitionstabellslayouter:

1. Master Boot Record (MBR) – MBR kallas även ms-dos och är vad den ursprungliga standarden kan kallas. MBR är fortfarande den mest använda partitionstabellen, men har två stora begränsningar

   1. Du kan inte använda den till att skapa fler än fyra huvudpartitioner. De partitionerna kallas primära partitioner.

   2. Diskpartitioner får inte överstiga 2 TB.

2. GPT (GUID Partition Table) – GPT kom senare. Även om MBR fortfarande används är det begränsningarna som lett till utvecklingen av GPT. GPT klarar av de två begränsningarna som finns hos MBR. Du kan ha flera primära partitioner och diskstorlekarna får överskrida 2 TB.

Namnkonvention för hårddiskar

Det finns ingen C- eller E-enhet i Linux. Istället kan det se ut så här: /dev/sda, /dev/sdb, /dev/sdc osv. dev är en förkortning för device (enhet). sd var en förkortning för Small Computer System Interface (SCSI)-masslagringsenhet.

Partitioner och numrering av dessa

Om du vill installera ett operativsystem på en hårddisk måste du dela in den i olika lagringsenheter. Vi kallar dessa lagringsenheter för partitioner. Under MBR – vilket är standard på praktiskt taget alla Linux-distributioner finns det tre olika typer av uppdelningar – primär, utökad och logisk. Med MBR är alla partitioner en primär partition såvida de inte uttryckligen skapas som en utökad eller logisk partition. Ett icke-allokerat utrymme visas som ledigt. Även om utrymmet är ledigt kan du inte använda det i det här tillståndet. Enligt operativsystemet finns inte det här lediga utrymmet förrän det är partitionerat.

Om du har skapat det högsta antalet partitioner och fortfarande har ledigt utrymme går det inte att använda det.

Utökad partition

Genom att ange en partition som utökad partition kan du skapa många fler partitioner i den utökade partitionen. De partitionerna kallas för logiska partitioner. Det finns i princip ingen gräns för hur många logiska partitioner du kan skapa. Detta innebär att du kan ha tre primära partitioner och en utökad partition där du sedan skapar ett flertal partitioner.

Det grafiska installationsprogrammet i Ubuntu heter Ubiquity.

Två funktioner har lagts till som har funnits tillgängliga på andra Linux-distros under en tid.

De funktionerna är:

Fullständig diskkryptering

Support för kryptering av användares hemkatalog har funnits i Ubiquity under en längre tid, men som ett fysiskt säkerhetsverktyg. Med fullständig diskkryptering startas inte datorn om du inte använder rätt diskkrypteringslösenfras. Vid varje omstart visas en uppmaning för personen som sitter framför datorn med fullständig diskkryptering konfigurerad.

Linux Logical Volume Manager (LVM – logisk volymhanterare)

Det är enkelt att använda LVM till att hantera diskutrymme. Framför allt om du vill ändra storlek på partitioner och lägga till en annan hårddisk i systemet. Det finns ingen inbyggd redundans i LVM. Det innebär att det uppstår problem om en enhet kraschar på en dator med flera enheter. Det går endast att använda LVM med det automatiserade schemat.

Överst på sidan