Förklaring av Ubuntu Linux-termer för hårddiskar och enheter

Innehållsförteckning:

1. Förstå namn på enheter i Linux
2. Namnkonvention för Linux-enheter
3. Namnkonvention för GRUB-enheter
4. Namnkonvention för GRUB2-enheter
5. Sammanfattning av enhetstermer och användning i Ubuntu

Förstå namn på enheter i Linux

Det är viktigt att förstå enhetens namngivning och dess användning om du vill installera och använda Ubuntu Linux på ett kompetent sätt. Namngivning av enheter har förändrats och utvecklats under de många versioner av Linux som ständigt läggs ut i takt med att tekniken förändras.

Tyvärr är detta inte jämförbart med hur Windows eller Apple namnger och använder enheter på sina produkter. Du kan se vissa likheter med Googles Android.

Namnkonvention för Linux-enheter

Linux började med att ge varje enhet ett namn, sedan en position och en partition.

I Linux var den ursprungliga namnkonventionen följande:

• dev/fd0: Första diskettenheten
• dev/fd1: Andra diskettenheten
• dev/sda: Första SCSI-disken (Small Computer System Interface)
  • (SCSI ID-adressvis)
• dev/sdb: Den andra SCSI-disken adressmässigt och så vidare
• dev/scd0 eller /dev/sr0: Första SCSI CD-ROM
• dev/hda: Primär disk på den primära styrenheten för integrerad drivelektronik (IDE)
• dev/hdb: Sekundär disk på den primära IDE-styrenheten
• dev/mmcblk0: SDHC-kort (Secure Digital High Capacity) på minneskort för persondator International Association (PCMCIA)
  • (Namngivning av särskild enhet)
• dev/sdb: USB-flashenhet (Universal Serial Bus) mot SCSI-emulering
  • (Kerneln startar dock parallellt med flera drivrutiner. Det betyder inte att din sda eller sdb enheten är en USB-enhet, men att USB-modulen startades samtidigt som drivenheten och skickar sina meddelanden samtidigt)
• dev/hdc och /dev/hdd: Primära respektive sekundära diskar i den sekundära styrenheten, nyare IDE-styrenheter har två kanaler som fungerar som två styrenheter

Namnkonvention för GRUB-enheter

GRUB ändrade konventionen genom att lägga till en partition som börjar på noll.

Basnamnet för en (E)IDE-kontrollerad disk är dev/hd? Informationen ? är en enda bokstav. För GRUB är detta lika med hd? Informationen ? är position ett till fyra.

Det är enkelt att namnge enheterna. Om vi tar det första exemplet nedan är den första delen enhetsnamnet hd och sedan den andra delen är den position som den har a.

Enhetsnamn:

• dev/hda Primär disk på första styrenheten
• dev/hdb Sekundär disk på första styrenheten
• dev/hdc Primär disk på den andra styrenheten
• dev/hdd Sekundär disk på den andra styrenheten

GRUB-namn:

• hd1 Primär disk på första styrenheten
• hd2 Sekundär disk på första styrenheten
• hd3 Primär disk på den andra styrenheten
• hd4 Sekundär disk på den andra styrenheten

Det blir enklare att namnge partitionerna när du kopplar ett nummer till lämplig enhet. Titta nedan för några partitioner på dev/hda.

Enhetsnamn:

• dev/hda0 Primär disk på första styrenheten, första primära partitionen
• dev/hda1 Primär disk på första styrenheten, andra primära partitionen
• dev/hda4 Primär disk på första styrenheten, första logiska partitionen
• dev/hda5 Primär disk på första styrenheten, andra logiska partitionen

GRUB-namn:

• hd1,0 Primär disk på första styrenheten, första primära partitionen
• hd1,1 Primär disk på första styrenheten, andra primära partitionen
• hd1,4 Primär disk på första styrenheten, första logiska partitionen
• hd1,5 Primär disk på första styrenheten, andra logiska partitionen

Namnkonvention för GRUB2-enheter

GRUB2 ändrade konventionen genom att ta bort nollan från namngivningskonventionen, vilket innebär att allt börjar på ett.

Basnamnet för en (E)IDE-kontrollerad disk är dev/hd? Informationen ? är en enda bokstav. För GRUB2 är detta lika med hd? Informationen ? är position ett till fyra.

Det är enkelt att namnge enheterna. Om vi tar det första exemplet nedan är den första delen enhetsnamnet hd Sedan är den andra delen den position som den har a.

Enhetsnamn:

• dev/hda Primär disk på första styrenheten
• dev/hdb Sekundär disk på första styrenheten
• dev/hdc Primär disk på den andra styrenheten
• dev/hdd Sekundär disk på den andra styrenheten

GRUB2-namn:

• hd1 Primär disk på första styrenheten
• hd2 Sekundär disk på första styrenheten
• hd3 Primär disk på den andra styrenheten
• hd4 Sekundär disk på den andra styrenheten

Det blir enklare att namnge partitionerna när du kopplar ett nummer till lämplig enhet. Titta nedan för några partitioner på dev/hda.

Enhetsnamn:

• dev/hda1 Primär disk på första styrenheten, första primära partitionen
• dev/hda2 Primär disk på första styrenheten, andra primära partitionen
• dev/hda5 Primär disk på första styrenheten, första logiska partitionen
• dev/hda6 Primär disk på första styrenheten, andra logiska partitionen

GRUB2-namn:

• hd1,1 Primär disk på första styrenheten, första primära partitionen
• hd1,2 Primär disk på första styrenheten, andra primära partitionen
• hd1,5 Primär disk på första styrenheten, första logiska partitionen
• hd1,6 Primär disk på första styrenheten, andra logiska partitionen

Sammanfattning av enhetstermer och användning i Ubuntu

SATA-enheter (Serial Advanced Technology Attachment):

Med tillkomsten av SATA-enheter ändrades konventionen och nu refereras hårddiskar mest till som sda Istället för hda. Var sd Förkortningen för Serial Drive står för Serial Drive.

Partitionstabeller:

En partitionstabell visar partitionerna på en hårddisk eller någon annan lagringsenhet. Det finns två standarder för partitionstabellslayouter:

1. MBR (Master Boot Record): MBR, även känd som MS-DOS, är vad man skulle kunna kalla den ursprungliga standarden. MBR är fortfarande den mest använda partitionstabellen, men den har två stora begränsningar:

   1. Du kan inte använda den till att skapa fler än fyra huvudpartitioner. Dessa partitioner kallas primary Partitioner.

   2. Diskpartitioner får inte överstiga två TB.

2. GUID-partitionstabell (GPT): GPT kom senare. Även om MBR fortfarande används är det begränsningarna som lett till utvecklingen av GPT. GPT klarar av de två begränsningarna som finns hos MBR. Du kan ha flera primära partitioner och enhetens storlek kan överstiga två TB.

Namngivningskonvention för hårddiskar:

Det första du måste veta är att det inte finns någon C-enhet eller E-enhet i Linux. Du ser något i stil med /dev/sda, /dev/sdb, /dev/sdc, och så vidare i stället. Informationen dev är en förkortning för device. Informationen sd är en förkortning för SCSI masslagringsenhet.

Partitioner och partitionsnumrering:

Om du vill installera ett operativsystem på en hårddisk måste du dela in den i olika lagringsenheter. Vi kallar dessa lagringsenheter för partitioner. Under MBR: Vilket är standard på praktiskt taget alla Linux-distributioner, det finns tre olika typer av partitioner - Primär, Utökad och Logisk. Med MBR är alla partitioner en primär partition såvida de inte uttryckligen skapas som en utökad eller logisk partition. Eventuellt oallokerat utrymme visas som Ledig. Även om utrymmet är ledigt kan du inte använda det i det här tillståndet. När det gäller datorn finns det lediga utrymmet inte förrän det är partitionerat.

(Bild 1: Skärmbild av fönstret Partitionsmanual)

Om du har skapat det maximala antalet partitioner och fortfarande har ledigt utrymme är det oanvändbart.

(Bild 2: Skärmbild av partitioneringsfelmeddelandet)

Utökad partition:

Genom att ange en partition som utökad partition kan du skapa många fler partitioner i den utökade partitionen. Dessa partitioner kallas logiska partitioner och det finns ingen gräns för hur många logiska partitioner du kan skapa. Detta innebär att du kan ha tre primära partitioner och en utökad partition där du sedan skapar ett flertal partitioner.

Det grafiska installationsprogrammet för Ubuntu är Ubiquity.

Två funktioner har lagts till som har funnits tillgängliga på andra Linux-distros under en tid.

De funktionerna är:

Fullständig diskkryptering:

Stöd för kryptering av användarnas hemkatalog har funnits i allestädes närvarande under lång tid, men som ett fysiskt säkerhetsverktyg. Med fullständig diskkryptering startar inte datorn om rätt lösenfras för diskkryptering inte används. Vid varje omstart visas en uppmaning till den person som sitter framför datorn med fullständig diskkryptering konfigurerad.

Linux Logical Volume Manager (LVM):

LVM gör det enklare att hantera diskutrymme. Speciellt när det gäller att ändra storlek på partitioner och lägga till ytterligare en hårddisk till datorn. LVM har inte inbyggd redundans. Det innebär att om en av diskarna går sönder i en dator med flera diskar får du problem. Det går endast att använda LVM med det automatiserade schemat.